2010-04-12
- S u n n y d a y s .
Här blir det inte många rader skrivna inte. Förstår inte de som har bebisar som hinnern uppdatera flera gånger/dag.
Well, Påsken gick fint där uppe i Rönnebo. En och en halv fin dag fick vi. Och Alva liked it. Nu ska jag köpa en egen stuga och sätta upp där. Det är helt enkelt för trångt att bo som vi gjorde nu. Det blir ett sommarprojekt har jag tänkt mig...
Nu är det ju helt sjukt fint väder ute. Tur att Alva sover tre fyra timmar mitt på dagen så hennes bleka mamma får lite färg på sig.
På onsdag börjar föräldragruppen i Sveg också. Hade tänkt gå första gången iaf, vi får se hur det går med lilla fröken, men det ska nog gå bra. Hoppas bara inte att hon skrämmer de andra barnen om hon lägger av nån kaskadspya... för det är hon minsann bra på att göra.
Nu börjar hon att vakna, dags för mat.
/L
2010-04-01
Alva fick fint besök i dag. Hon tyckte att dem var roliga.
/L
2010-04-01
- A P R I L A P R I L .
Dagens väder är ju ett STORT skämt. Spöregn. Men, i morgon åker vi upp till Rönnebo. Oavsett vilket väder det är. Tänk om det kunde få va fint nån påsk...
Blir nog en innedag i dag. Ingen som helst lust att gå ut i detta vädret. Alva har badat på morgonen, sedan fick vi besök av Macke och Helena. Nu väntar vi på Sandra och Ida... kul med sällskap.
Glad Påsk
/L
2010-03-31
- D r ö m m a r
Please, give me theese boots...
Flera gånger i veckan är jag in å kikar på dem, men än har jag lyckats behärska mig. Men jag vet inte hur länge till det går....
/L
2010-03-23
- P R E M I Ä R T U R T I L L R Ö N N E B O .
Ja, i lördags var det dags för Alva att få komma till mammas favoritställe nr ett på jorden, Rönnebo. Det gick jättebra, hon sov hela vägen upp och hon sov bra där uppe med. Precis som hemma. Så nu blir det absolut en sväng upp till Rönne i Påsk med.
I natt sov lilla ängeln från elva till kvart över sex. Fick en chock när jag kollade på klockan och såg att den passerat sex. Sen somnade hon om och sov lite till efter att ha fått mat... och nu har hon sovit en timme igen... Antar att hon är trött efter gårdagen, för då vägrade hon sova från kl 15....
Får se om vi kommer ut på en prom sen, är tråkigt väder, snöar å är grått. Men en liten runda måste det nog bli.
Nu tycker Alva att lilla Poppa ska ploppa ut....
/L
2010-03-18
... är inte alltid så lätt. När lillan vägrar sova och blir övertrött å bara skriker... då känner man sig otillräcklig. Inget man gör hjälper. Det gör ont i hjärtat när man inte vet vad hon vill...
Och ibland känns det som alla andra har en massa åsikter om vad som ska göras å inte göras. Nu kanske jag överdriver men...det känns bara så i bland. Men det är ju ändå jag som är hennes mamma och jag vet nog ändå bäst.
Har funderat på det här med Rönnebo också. Jag ser inga problem med att åka dit med henne. Jag vet många som åkt skoter med bebisar före mig och det har gått bra. Vad är problemet liksom? Hon kommer sitta säkert i sin bilbarnstol med massor av kläder och hörselskydd på. I pulkan med mig såklart. Å väl framme så är det ju som att vara hemma. Men jag vet iaf en som hellre ser att vi helst väntar till nästa vinter.
/L
2010-03-18
- P R E M I Ä R ?
På lördag kanske det blir premiär för Alva till Rönnebo. Beror på vädret. Men jag längtar nåt så otroligt efter att få komma dit så... jag hoppas på finvär. Och så skulle det vara skönt att bara komma ifrån den här lägenheten en natt å.
/L
2010-03-11
2010-03-04
Tänk att det redan gått en månad plus två dagar sedan Alva kom till oss.
Nu har vi fått våra rutiner. Hon somnar vid tio på kvällen och sover till tre. Äter och är vaken till halv fem och sover sen till framåt nio. Då får man väl inte klaga va? Det märks för jag är inte lika trött om dagarna längre.
Om en månad är det Påsk. Jag hoppas att vi kan åka upp å sova över en natt i alla fall. För att vara på byn en påsk.... det finns inte på världskartan. Visst måste man väl kunna ta med en tvåmånaders bebis till Rönnebo? Eller tycker folk att man är knäpp i huvve då?
/L
2010-02-19
Jag vaknade på måndagmorgon när Mattias åkte till jobbet med mensvärk. Tänkte att det skulle gå över och det gjorde det. Skulle vara hos BM kl 11.00. Vid kvart över tio gick jag på toa innan jag skulle åka. Ser då att det kommer lite blod och slem.
Säger det till BM och hon säger att jag ska vara förberedd på att åka in till kvällen. Tjena tänkte jag. Åkte hem, hälsade på Marie, bad mamma laga mat för nånstans kände jag nog att nåt inte var som vanligt. Hade lite ont i magen från och till. På kvällen kollade vi på Johan Falk. Lina kom in och hon och Mattias tvingade mig att ringa BB eftersom jag hade haft lite blod på morgonen och lite på kvällen. Kände mig även lite febrig så jag ringde. Åk in, sa dem.
Jag var tvärsäker på att vi skulle få åka hem igen eftersom jag inte hade några värkar. Men som jag nu i efterhand förstår att jag visst hade. Nu är jag glad att vi åkte när vi åkte. För det blev värre och värre ju närmare Östersund vi kom. Inte nog med det, från Åsarna åkte vi i snörök och såg absolut ingenting. Men jag var lugn.
Sen gick det ganska snabbt när vi kom in vid tolv. Jag fick ondare och ondare och kände att jag behövde nåt mot smärtan. Fick duscha, hjälpte lite, sen fick jag lustgas, hjälpte bra. Men jag ville ha ryggbedövning och den fick jag kl tre. Den va kanon. Sen var jag helt öppen och alla var förberedda på att det skulle gå fort. Men det stannade av och inte från klockan 9.41 ville vår lilla dotter komma ut till oss. Det var oerhört jobbigt där på slutet, men som alla säger, jag vet att det gjorde ont, men nu vet jag inte hur ont det gjorde. Man glömmer.
Nu är Alva snart tre veckor. Det blir ett helt nytt liv. Sömn, vad är det? Hon är en nattuggla, precis som hon var i magen. Nu gäller det bara att komma in i det här nya. Det tar ett tag att skapa rutiner. Hon vet ju inget annat än att äta, sova, bajsa, spy och gråta... den lilla fisen.
/L
2010-02-13
- Alva Widmark
Så kom hon då till oss, två dagar innan utsatt tid, den 2/2 2010 kl 09.41.
Världens finaste prinsessa.
/L
2010-01-28
- Memories
Har kollat igenom massa gamla bilder. En påminnelse till mig själv att aldrig mer klaga att jag är tjock om jag lyckas gå ner så jag ser ut som på bilderna. Shit, jag känner knappt igen mig själv. Det är som en helt annan Linda. En brun, blond, smal Linda. Som henne vill jag bli igen. Det är bara att ge sig fan på´t.
I dag är det sju dagar kvar. V 40. Jag vet att de flesta förstföderskor går över tiden. Men tänkte att jag kan väl få bli ett undantag. Måste ju finnas sådana å.... Jag tar på mig att bli ett undantag. Tack.
/L
2010-01-26
- Mamma hade fel
Mamma var stensäker på att hon skulle bli mormor i dag, den 26 januari. Hon hade fel. Ja, om det inte går på 6 timmar då. Men det händer ju inte. Innan vi gjorde ultraljudet så hade vi faktiskt den 25 januari som datum. Men nu är det iaf ensiffrigt. Jiiho.
I dag har jag varit effektiv. Gick upp innan halv elva! Bytt sängkläder. Tvättat tre maskiner. Lockat håret! (ja man hittar på allt möjligt) Gått en promenad med Lina. Skulle ha hälsat på moster och Julia också. Men det får bli i morgon kanske.
Vet ni exakt hur mycket jag längtar efter min kropp som den va i somras? Myyyyyycket.
Nästan lika mycket som jag längtar efter våran minikula.
/L
2010-01-25
- Ten days
Dagarna här hemma är långtråkiga. Finns inte så mycket att göra. Kanske skulle kunna ut och gå, men det går inte. Inte långa sträckor iaf. För då får ja ont. All over.
Städade gjorde vi i går, tvättade också.... Men, sen kommer dagarna att fyllas av bebis, så det är väl bra att jag får vila. Men tråkigt är det likförbannat.
Hallå, det är tio! dagar kvar. Jag vet att det inte är exakt tio dagar kvar, men nåt måste man ju gå efter. Bebis kan komma närsomhelst. Helt sjukt. Om jag får önska, så önskar jag att h*n kommit innan OS börjar. Det vore ju dumt att ligga å föda när det är Skidskytte på programmet. Eller, om h*n är kvar i magen så kan h*n få komma när ACOZ eller Helena tar GULD. Det vore en fin dag att födas på. För övrigt så tycker jag att timingen inte kunde vara bättre. OS i Vancouver, det blir nattetid i Sverige det... perfekt om bebis vill vara uppe på nätterna.
/L
2010-01-20
Har läst lite och alla som väntar barn verkar ha förvärkar. Men inte jag inte. Så nu har jag kollat runt lite här på nätet. Det jag hittade var att de som inte haft några förvärkar hade alla fött före BF. Pang boom poff så kom de riktiga värkarna och bebisen kom ut i en väldig fart. Happ, ska man ställa in sig på det nu då? Vips så kanske man vaknar en natt av värkar och nästa dag så har man en bebis. That would be nice. Som sagt, all my bags are packed I´m redy to go....
/L
2010-01-19
Jag skrev förut att jag inte var nervös för förlossningen. Men ärligt talat, jag var nog inte vid mina sinnens fulla bruk just då. Ju närmare datumet vi kommer desto nervösare blir jag. Kanske inte mest för förlossningen utan för resan dit. Att det ska behöva vara så långt. Och med mammas förlossningar i åtanke så är jag rädd att det kommer att gå fort. När jag skulle ut fick de ge stoppande sprutor i Åsarna. Sen kom jag ut direkt de kom in på BB. Raket Sandra hann bara till Sveg. Och det sägs ju att sånt kan gå i arv. Nej, vid minsta lilla tecken åker jag. Väskan är packad, skötbordet och vaggan är på plats. Jag är så redo jag kan bli.
Okej, jag är nervös för själva förlossningen också. Men jag är ju inte den första som åkt alla de här milen för att föda och jag är absolut inte den första som föder barn. Det har ju gått bra åt alla andra så då kommer det att gå bra för mig med.
För övrigt så fanns det ingen annan än Helena som kunde vinna Jerringpriset i år. Allt snack om Zlatan... jag spyr på det. Det hon gjorde och gör är så fantastiskt bra. Hon har nerver av stål och presterar alltid bra. Heja Helena och resten av Svenska skidskyttelandslaget. Nja, Mattias Nilsson vet ja inte om jag hejar på... han har fått sina chanser tycker ja.
/L
2010-01-13
Man kanske inte har rätt att klaga när man befinner sig i det. Men nu är det jobbigt. Att sova på nätterna kan man se sig i stjärnorna om. Vaknar en gång i halvtimmen för att jag måste vända på mig. Upp och kissa lite. Somnar om, vaknar... and so on. MEN, nu är det ju inte allt för lång tid kvar. Och jag tror att allt är lite jobbigare bara för att man längtar efter bebisen i magen mer än någonsin nu. Nu när man burit h*n i 37 veckor.
Sen att man känner sig som en flodhäst gör inte direkt saken bättre. Nej, jag skulle absolut inte ha någonting emot att lille bebis kommer snart. Väldigt snart.
/L
2010-01-11
I dag trotsade jag kylan och tog med mig Therese ut på en promenad. Var ju trots allt bara tjugo grader. Kändes som rena töväre om man jämför med kylan som varit. Det var verkligen hur skönt som helst att få komma ut å inte bara sitta inne hela dagarna. För nåt annat har man ju inte kunnat gjort.
Jo, i lördags åkte julen ut med dunder och brak. Jag som trodde jag skulle sakna det mysiga men icke, det blev så ljust och fint här hemma.
Nej, ska väl ta och laga lite mat kanske.
/L
2010-01-11
Januari: Mattias åkte till Thailand och jag fördrev tiden med att måla om vardagsrummet vitt. Hjälpte Sandra att flytta i slutet av månaden.
Februari: Snöyra. Aldrig har Värran skådad så mycket folk. Stina och Lars bröllop på alla hjärtans dag.
Mars: Efter Snöyra, bröllop och jobb så kom jag äntligen upp till Rönnebo. Fint väder bjöds det på.
April: Påsken bjöd på fint väder. En resa till Grekland bokades. Såg två björnar.
Maj: Månaden började med fest i strålande solsken och värme. Det jag inte visste då var att det skulle bli min sista fest på ett bra tag. Björnsafari var och varannan kväll. Jag och Mattias åkte till Kreta en vecka. Jag blir ett år äldre.
Juni: 8 Juni visade ett gravtest GRAVID. Hux flux var vi med barn. Förberedelser inför Yran, men det enda jag kunde tänka på var ju naturligtvis att det växte någonting i min mage.
Juli: Jag och Linda J åkte på semester till Stockholm. Sommaren bjöd på sina varmaste dagar. Yran med nytt område blev en stor succé. Var tvungen att hitta på massa ursäkter till varför jag inte festade. Jobbade både fredag och lördag på Yran. Men ingen verkade fatta nåt :) Började jobba igen efter semestern. Var konstant trött.
Augusti: Mattias kom med sitt flyttlass. Vi är sambos. Den 27:e är det dags för ultraljud och vi får se vår lilla bebis för första gången.
September: Äntligen kan man berätta att jag har ett barn i magen. Vilda västern hos grannarna. IGEN. Hörde bebis hjärtljud för första gången. Farfar blir sjuk och hamnar på Östersunds sjukhus.
Oktober: Beställde barnvagnen. Började längta efter att få julpynta. Månaden avslutades med ett besök hos Sandra i Stockholm. På väg hem ringer mamma och berättar att min älskade farfar somnat in. Jag fick i alla fall träffa honom när han kom hem från sjukhuset. Då var han precis som farfar var. Jag är glad att jag fick det som sista minne av honom.
November: AIK vinner SM GULD!!! Begravning på farfar. En miniweekend i Sundsvall med julklappsshopping för mig och Mattias. Äntligen får man börja julpynta.
December: Julmånaden är precis så vacker som den ska vara. Snö och soliga dagar. Även svinkallt. Börjar räkna ner dagarna på jobbet, för det börjar bli jobbigt. Svällde händer och fötter. Den 21:a dec jobbar jag min sista dag. Dagen före julafton får jag nog den bästa julklappen; ingen blir av med jobbet. Kommunen drar tillbaka varslet. Skönt, så man slipper oroa sig för det. Julen är lugn och skön som den ska vara. Nya året firas in hos Marie och Patrick.
Nu ser vi med spänning fram emot 2010
/L
2010-01-07
När det ändå är så kallt ute så borde man ju ta och plocka ut julen. Men näe, jag har lite seperationsångest. Det är ju så mysigt. Fast jag vet att när den väl är ute så tycker man att det är skönt med lite ljusare färger.
Tänkte göra det i helgen så Mattias får hjälpa mig, orkar liksom inte bära mattor å så...För den delen så har jag inte riktigt tid, det är ju skidåkning å skidskytte på tv hela dagarna... Perfekt underhållning i denna kyla.
I dag är det exakt fyra veckor kvar. 28 dagar.
/L
