*

Jag vet inte riktigt vad det är som är fel.
Men något är det i alla fall.
Jag är så trött, har ingen lust eller ork till
någonting.
Jag vill bara ligga i sängen och sova.

Jag hade verkligen sett fram emot att
åka till Stockholm på torsdag. Men det gör
jag inte längre. Jag stannar hemma. Jag
orkar inte åka dit.
Jag önskar att du bara kunde ta dig tid och lyssna
någongång. Bara fråga en enkel fråga.
Vad mycket lättare allt skulle vara.

Min chef har återigen tabbat sig mot mig.
Vet inte om hon har nåt emot mig
personligen eller om hon helt enkelt
inte har någon koll.
Det är faktiskt hennes plikt och ansvar
att se till att jag får information av henne.
Nu har jag inte fått det och har kanske gått
miste om extra pengar nästa månad.
Fy fan va sur jag blir när ingenting
fungerar. Eller sur, jag orkar inte bli
sur längre. Jag blir bara så himla less,
när det alltid, alltid är samma sak.
Det är lätt för henne att be om ursäkt nu
i efterhand. Men vad hjälper det mig?
Det är jag som inte får några pengar.
Inte hon. Hon får sin chefslön.
Det är nästan så jag önskar att det är
jag som får gå. Så långt har det gått...

Det är inte lätt att vara mig i dag.
Jädra skitdag.
Men det brukar väl vara så?
Går en sak dåligt så brukar
liksom resten automatiskt
också gå dåligt.

Det är väl bara att ta nya tag i morgon.

/Linda