*

- Memories

  
             
      
          
           

Har kollat igenom massa gamla bilder. En påminnelse till mig själv att aldrig mer klaga att jag är tjock om jag lyckas gå ner så jag ser ut som på bilderna. Shit, jag känner knappt igen mig själv. Det är som en helt annan Linda. En brun, blond, smal Linda. Som henne vill jag bli igen. Det är bara att ge sig fan på´t.

I dag är det sju dagar kvar. V 40. Jag vet att de flesta förstföderskor går över tiden. Men tänkte att jag kan väl få bli ett undantag. Måste ju finnas sådana å.... Jag tar på mig att bli ett undantag. Tack.

/L

 

- Ten days

Dagarna här hemma är långtråkiga. Finns inte så mycket att göra. Kanske skulle kunna ut och gå, men det går inte. Inte långa sträckor iaf. För då får ja ont. All over.
Städade gjorde vi i går, tvättade också.... Men, sen kommer dagarna att fyllas av bebis, så det är väl bra att jag får vila. Men tråkigt är det likförbannat.

Hallå, det är tio! dagar kvar. Jag vet att det inte är exakt tio dagar kvar, men nåt måste man ju gå efter. Bebis kan komma närsomhelst. Helt sjukt. Om jag får önska, så önskar jag att h*n kommit innan OS börjar. Det vore ju dumt att ligga å föda när det är Skidskytte på programmet. Eller, om h*n är kvar i magen så kan h*n få komma när ACOZ eller Helena tar GULD. Det vore en fin dag att födas på. För övrigt så tycker jag att timingen inte kunde vara bättre. OS i Vancouver, det blir nattetid i Sverige det... perfekt om bebis vill vara uppe på nätterna.

/L

- Inga förvärkar

Har läst lite och alla som väntar barn verkar ha förvärkar. Men inte jag inte. Så nu har jag kollat runt lite här på nätet. Det jag hittade var att de som inte haft några förvärkar hade alla fött före BF. Pang boom poff så kom de riktiga värkarna och bebisen kom ut i en väldig fart. Happ, ska man ställa in sig på det nu då? Vips så kanske man vaknar en natt av värkar och nästa dag så har man en bebis. That would be nice. Som sagt, all my bags are packed I´m redy to go....

/L

- Nervös? Jag?

Jag skrev förut att jag inte var nervös för förlossningen. Men ärligt talat, jag var nog inte vid mina sinnens fulla bruk just då. Ju närmare datumet vi kommer desto nervösare blir jag. Kanske inte mest för förlossningen utan för resan dit. Att det ska behöva vara så långt. Och med mammas förlossningar i åtanke så är jag rädd att det kommer att gå fort. När jag skulle ut fick de ge stoppande sprutor i Åsarna. Sen kom jag ut direkt de kom in på BB. Raket Sandra hann bara till Sveg. Och det sägs ju att sånt kan gå i arv. Nej, vid minsta lilla tecken åker jag. Väskan är packad, skötbordet och vaggan är på plats. Jag är så redo jag kan bli.
Okej, jag är nervös för själva förlossningen också. Men jag är ju inte den första som åkt alla de här milen för att föda och jag är absolut inte den första som föder barn. Det har ju gått bra åt alla andra så då kommer det att gå bra för mig med.

För övrigt så fanns det ingen annan än Helena som kunde vinna Jerringpriset i år. Allt snack om Zlatan... jag spyr på det. Det hon gjorde och gör är så fantastiskt bra. Hon har nerver av stål och presterar alltid bra. Heja Helena och resten av Svenska skidskyttelandslaget. Nja, Mattias Nilsson vet ja inte om jag hejar på... han har fått sina chanser tycker ja.

/L

- Det välsignade tillståndet

Man kanske inte har rätt att klaga när man befinner sig i det. Men nu är det jobbigt. Att sova på nätterna kan man se sig i stjärnorna om. Vaknar en gång i halvtimmen för att jag måste vända på mig. Upp och kissa lite. Somnar om, vaknar... and so on. MEN, nu är det ju inte allt för lång tid kvar. Och jag tror att allt är lite jobbigare bara för att man längtar efter bebisen i magen mer än någonsin nu. Nu när man burit h*n i 37 veckor.
Sen att man känner sig som en flodhäst gör inte direkt saken bättre. Nej, jag skulle absolut inte ha någonting emot att lille bebis kommer snart. Väldigt snart.

/L

- En efterlängtad promenad

I dag trotsade jag kylan och tog med mig Therese ut på en promenad. Var ju trots allt bara tjugo grader. Kändes som rena töväre om man jämför med kylan som varit.  Det var verkligen hur skönt som helst att få komma ut å inte bara sitta inne hela dagarna. För nåt annat har man ju inte kunnat gjort.
Jo, i lördags åkte julen ut med dunder och brak. Jag som trodde jag skulle sakna det mysiga men icke, det blev så ljust och fint här hemma.

Nej, ska väl ta och laga lite mat kanske.

/L

- Året 2009

Januari: Mattias åkte till Thailand och jag fördrev tiden med att måla om vardagsrummet vitt. Hjälpte Sandra att flytta i slutet av månaden.

Februari: Snöyra. Aldrig har Värran skådad så mycket folk. Stina och Lars bröllop på alla hjärtans dag.
 


Mars: Efter Snöyra, bröllop och jobb så kom jag äntligen upp till Rönnebo. Fint väder bjöds det på.


April: Påsken bjöd på fint väder. En resa till Grekland bokades. Såg två björnar.

Maj: Månaden började med fest i strålande solsken och värme. Det jag inte visste då var att det skulle bli min sista fest på ett bra tag. Björnsafari var och varannan kväll. Jag och Mattias åkte till Kreta en vecka. Jag blir ett år äldre.
 


Juni: 8 Juni visade ett gravtest GRAVID. Hux flux var vi med barn. Förberedelser inför Yran, men det enda jag kunde tänka på var ju naturligtvis att det växte någonting i min mage.
 
Juli: Jag och Linda J åkte på semester till Stockholm. Sommaren bjöd på sina varmaste dagar. Yran med nytt område blev en stor succé. Var tvungen att hitta på massa ursäkter till varför jag inte festade. Jobbade både fredag och lördag på Yran. Men ingen verkade fatta nåt :) Började jobba igen efter semestern. Var konstant trött.


Augusti: Mattias kom med sitt flyttlass. Vi är sambos. Den 27:e är det dags för ultraljud och vi får se vår lilla bebis för första gången.

September: Äntligen kan man berätta att jag har ett barn i magen. Vilda västern hos grannarna. IGEN. Hörde bebis hjärtljud för första gången. Farfar blir sjuk och hamnar på Östersunds sjukhus.

Oktober: Beställde barnvagnen. Började längta efter att få julpynta. Månaden avslutades med ett besök hos Sandra i Stockholm. På väg hem ringer mamma och berättar att min älskade farfar somnat in. Jag fick i alla fall träffa honom när han kom hem från sjukhuset. Då var han precis som farfar var. Jag är glad att jag fick det som sista minne av honom.

November: AIK vinner SM GULD!!! Begravning på farfar. En miniweekend i Sundsvall med julklappsshopping för mig och Mattias. Äntligen får man börja julpynta.

December: Julmånaden är precis så vacker som den ska vara. Snö och soliga dagar. Även svinkallt. Börjar räkna ner dagarna på jobbet, för det börjar bli jobbigt. Svällde händer och fötter. Den 21:a dec jobbar jag min sista dag. Dagen före julafton får jag nog den bästa julklappen; ingen blir av med jobbet. Kommunen drar tillbaka varslet. Skönt, så man slipper oroa sig för det. Julen är lugn och skön som den ska vara. Nya året firas in hos Marie och Patrick.

Nu ser vi med spänning fram emot 2010

/L

- Nu mötas vi ej förrän nästa advent

När det ändå är så kallt ute så borde man ju ta och plocka ut julen. Men näe, jag har lite seperationsångest. Det är ju så mysigt. Fast jag vet att när den väl är ute så tycker man att det är skönt med lite ljusare färger.
Tänkte göra det i helgen så Mattias får hjälpa mig, orkar liksom inte bära mattor å så...För den delen så har jag inte riktigt tid, det är ju skidåkning å skidskytte på tv hela dagarna... Perfekt underhållning i denna kyla.

I dag är det exakt fyra veckor kvar. 28 dagar.

/L

 

L & M                 Magen

 

Vagnen & bilstol


Nu är det hööög tid att ställa sig i ordning för Idrottshippan.

/L

- E N M Å N A D 3 1 D A G A R .

Jahapp, då var det bara en månad kvar då. För min del för minikulan gärna komma lite tidigare. Men det lär väl bli som åt de flesta, dvs så kommer jag att gå över tiden. H*n kommer väl när h*n är redo.
Barnvagnen är hämtad, bilbarnstolen likaså. Allt är tvättat. Bara att packa väskan.

I morgon är det Hippan. Ska bli intressant att gå dit i nyktert tillstånd. Det kommer säkert inte att vara lika roligt, men jag ska i alla fall gå.

/L