2010-02-19
- Förlossningen
Jag vaknade på måndagmorgon när Mattias åkte till jobbet med mensvärk. Tänkte att det skulle gå över och det gjorde det. Skulle vara hos BM kl 11.00. Vid kvart över tio gick jag på toa innan jag skulle åka. Ser då att det kommer lite blod och slem.
Säger det till BM och hon säger att jag ska vara förberedd på att åka in till kvällen. Tjena tänkte jag. Åkte hem, hälsade på Marie, bad mamma laga mat för nånstans kände jag nog att nåt inte var som vanligt. Hade lite ont i magen från och till. På kvällen kollade vi på Johan Falk. Lina kom in och hon och Mattias tvingade mig att ringa BB eftersom jag hade haft lite blod på morgonen och lite på kvällen. Kände mig även lite febrig så jag ringde. Åk in, sa dem.
Jag var tvärsäker på att vi skulle få åka hem igen eftersom jag inte hade några värkar. Men som jag nu i efterhand förstår att jag visst hade. Nu är jag glad att vi åkte när vi åkte. För det blev värre och värre ju närmare Östersund vi kom. Inte nog med det, från Åsarna åkte vi i snörök och såg absolut ingenting. Men jag var lugn.
Sen gick det ganska snabbt när vi kom in vid tolv. Jag fick ondare och ondare och kände att jag behövde nåt mot smärtan. Fick duscha, hjälpte lite, sen fick jag lustgas, hjälpte bra. Men jag ville ha ryggbedövning och den fick jag kl tre. Den va kanon. Sen var jag helt öppen och alla var förberedda på att det skulle gå fort. Men det stannade av och inte från klockan 9.41 ville vår lilla dotter komma ut till oss. Det var oerhört jobbigt där på slutet, men som alla säger, jag vet att det gjorde ont, men nu vet jag inte hur ont det gjorde. Man glömmer.
Nu är Alva snart tre veckor. Det blir ett helt nytt liv. Sömn, vad är det? Hon är en nattuggla, precis som hon var i magen. Nu gäller det bara att komma in i det här nya. Det tar ett tag att skapa rutiner. Hon vet ju inget annat än att äta, sova, bajsa, spy och gråta... den lilla fisen.
/L
Jag vaknade på måndagmorgon när Mattias åkte till jobbet med mensvärk. Tänkte att det skulle gå över och det gjorde det. Skulle vara hos BM kl 11.00. Vid kvart över tio gick jag på toa innan jag skulle åka. Ser då att det kommer lite blod och slem.
Säger det till BM och hon säger att jag ska vara förberedd på att åka in till kvällen. Tjena tänkte jag. Åkte hem, hälsade på Marie, bad mamma laga mat för nånstans kände jag nog att nåt inte var som vanligt. Hade lite ont i magen från och till. På kvällen kollade vi på Johan Falk. Lina kom in och hon och Mattias tvingade mig att ringa BB eftersom jag hade haft lite blod på morgonen och lite på kvällen. Kände mig även lite febrig så jag ringde. Åk in, sa dem.
Jag var tvärsäker på att vi skulle få åka hem igen eftersom jag inte hade några värkar. Men som jag nu i efterhand förstår att jag visst hade. Nu är jag glad att vi åkte när vi åkte. För det blev värre och värre ju närmare Östersund vi kom. Inte nog med det, från Åsarna åkte vi i snörök och såg absolut ingenting. Men jag var lugn.
Sen gick det ganska snabbt när vi kom in vid tolv. Jag fick ondare och ondare och kände att jag behövde nåt mot smärtan. Fick duscha, hjälpte lite, sen fick jag lustgas, hjälpte bra. Men jag ville ha ryggbedövning och den fick jag kl tre. Den va kanon. Sen var jag helt öppen och alla var förberedda på att det skulle gå fort. Men det stannade av och inte från klockan 9.41 ville vår lilla dotter komma ut till oss. Det var oerhört jobbigt där på slutet, men som alla säger, jag vet att det gjorde ont, men nu vet jag inte hur ont det gjorde. Man glömmer.
Nu är Alva snart tre veckor. Det blir ett helt nytt liv. Sömn, vad är det? Hon är en nattuggla, precis som hon var i magen. Nu gäller det bara att komma in i det här nya. Det tar ett tag att skapa rutiner. Hon vet ju inget annat än att äta, sova, bajsa, spy och gråta... den lilla fisen.
/L
2010-02-13
- Alva Widmark
Så kom hon då till oss, två dagar innan utsatt tid, den 2/2 2010 kl 09.41.
Världens finaste prinsessa.
/L
